Om att ha hinken full

Om jag kunde, om inte blogger tyckte att jag förbrukat min kvot för bildöverföring, då hade jag visat er hela min hink med koppar och fat. Nästan tio liter både nyare och äldre udda kaffekoppar och några fat. Men var har du fått det ifrån undrar ni spänd av förväntan, för det är ju nästan det mest spännande i hela världen att undra. Ja svarar jag, de skulle kastas efter en rensning på jobbet och det tyckte jag ju var alldeles förskräckligt och proppade därför hinken full. Min sambo som jobbar på samma ställe som mig suckade när han såg mig med fullastad hink lyckligt gående ut från jobbet. Men det förstår säkert ni att det inget annat val fanns. Klart att jag skulle proppa hinken full och ta hem de fina kopparna med rosenmotiv. 

Han är nog ändå ganska tålmodig den där LyckligaPraliners sambo tänkte hon. Hon den där LyckligaPraliner som mest bara har höns i huvudet, inredning, god mat, hjärtan, ord, tankar och ofantligt mycket surr. Vilken tur hon har. Hon måste påminnas om det. Kan tänkas att hon inte riktigt tänkt så mycket på det de senaste dagarna. Jag ska tala om det för henne nästa gång vi ses. Det är lätt att tiden bara går och helt plötsligt har tiden hunnit långt. 

Ann-Louise

Flaggan i topp!

Det är ju egentligen helt fantastiskt vilken värld denna bloggvärld är. Jag hade verkligen ingen aning om allt jag nu vet. Hur skulle jag kunnat veta nåt. Jag som inte ens läste bloggar innan jag började med min egen. En ny värld öppnade sig och innehöll mer än jag trodde. 

Tack till er för alla goda skratt, för alla kloka kluriga kommentarer och tips om både det ena och det andra. 

Tack för att ni delar med er och förgyller allas vår bloggvärld. 

Ja, tack för alla inlägg fyllda av det som gör bloggvärlden värd att besökas om och om igen! En mångfald där det finns något för alla. 

Hejja hejja hejja till er och oss alla! 

Skål och applåder tycker jag! 

Så handlade det till sist om pingviner

Vad man kan känna sig nöjd ibland och varm i hjärtat. Jag kommer att vaggas till sömns i en doftande god säng. Med både rena täcken och sängkläder. Imorgon kommer en vän hit för att dela en enkel lunch med mig och jag har efterrätten klar i kylskåpet. 

En månad till julafton. Helt plötsligt är det kort tid kvar. Med regn ute och snö som smälter känner jag mig inte vidare julig alls. Den lilla granen jag har på min byrå har börjat barra. Den klarade nästan två månader. Jag sover mina timmar om natten och försöker ändå hålla mig vaken om dagen. Imorgon går jag bakom huset och hämtar nya små granar. 

Jag har köpt dyra värmeljus av äkta stearin för de av paraffin är inte bra. Men varför ska allt som är bättre för jorden och oss vara så dyrt. Jag tände fem värmeljus och räknade hur länge den dyra förpackningen kommer att räcka. Inte länge kom jag fram till.

Foto från gronlandsresor.se

Tänk vad fantastiskt det är planerat och skapat. För nog är det väl fantastiskt ändå att en pingvin håller sitt ägg +39 varmt när de lever i en miljö som är -40 kallt och vinden blåser 40 meter per sekund. Jag funderar på var de alla ska ta vägen till sist, när isen ständigt krymper. 

Ann-Louise

Ett bord, en ljusstake och söta ugglor!

Jag skulle verkligen vilja ha ett nytt köksbord. Vi har haft flera köksbord men alla har varit begagnade och köpta för billig peng. Jag har alltid sagt att det blir inget nytt bord för jag tänker inte stå där och förmana barnen - "Akta bordet!" när de målar, pysslar och skruvar i olika grejer t.ex. Ett nytt bord skulle jag blivit extra rädd om och att lägga på en vaxduk hela tiden gör jag inte. Ikea har ett bord jag vill ha. Det är billigt och stort. 

Bordet heter BJURSTA och kostar 1695 kr. Minsta längd är 175 cm och max är 260 cm. Bra tycker jag. Vi vill ha ett stort bord. Maten blir ännu godare vid detta bord. Det vet jag för jag har nämligen ätit lunch hos dem som har detta bord fast i en mindre storlek ;)




Vad jag skulle ha på bordet? Just nu skulle jag välja denna röda skönhet. Keramikern Mikaela Willers samarbetar med Rädda Barnen och den finns där att köpa för 595 kr varav 240 kr går till Rädda Barnen. Ljusstaken "Barock" finns även i ett flertal andra färger som jag skulle kunna tänka mig. 

• 

Och på min skänk i teak som jag har i vardagsrummet skulle jag väldigt gärna ställa dessa helt underbara ugglor. Men tyvärr har jag inte en aning om var och om de finns att köpa. Men se bara. Blir man inte glad av att se dem? 

Källa okänd

Ha en bra kväll! 

Mina runda damer och jag

Tänker att det är dags att sy hjärtan. Det är något med vinter och alla hjärtan. Det ordnar sig funderar jag vidare medan jag vandrar nedför backen till hönshuset. De hör mig snabbt de små runda damerna. Jag hinner knappt öppna dörren så börjar de högljudda hälsningsfraserna. Alla ska vara i vägen och ingen vill flytta på sig. Förutom de två fjantiga tupparna förstås. Men vad i hela friden?! säger jag när jag upptäcker alla ägg i redena. Vad har ni haft för er frågar jag, det är ju mer ägg än på affären?! Ingen svarar och ingen bryr sig. Runda damer har bara fullt upp med att picka snö från mina skor. När jag går ut därifrån måste jag med min fot styra undan en tjock dam som absolut ska klämma sig ut genom dörren. De ser lustiga ut de små hönsen. Litet huvud och stor mage. Precis som jag. 

Ann-Louise

Tisdagslunchen

Gårdagen gick i långsamhetens tecken. Verkligen ingen brådska och jag har ingen aning om var dagen försvann. Jag var nog lika långsam som filuren på bilden. Den hade ingen brådska utan satt still på samma ställe i flera timmar en varm sommardag som var. 

Men idag är det mera fart minsann. Nu ska jag strax iväg för att äta lunch hos en vän. Ja ni läste rätt. Jag har blivit bjuden på lunch igen.     Tredje gången på tre veckor. Det är ju makalöst fantastiskt hur det kan bli. Hmm...tänk när jag ska börja bjuda tillbaka till alla tre...

Ha en bra dag ni också! 

Om ett nästan 60 år gammalt skrivbord i Teak

Jag sitter i rosenrummet vid mitt gamla skrivbord i teak. Det är sovrummet med rosentapet på väggen. Det är lite smått märkligt men inget annat rum får mig att må lika bra. Som får suckarna att kännas som medicin och axlarna att bli mer som kokt spagetti än hårt sträckta gummiband. Jag stryker med handen över skrivbordsskivan och inte en enda grop känns. Inga hack eller repor. Det är också lite smått märkligt med tanke på att bordet nästan är 60 år. Någon har varit rädd om sitt bord tänker jag. Men orsaken kan också vara att det stått ensam i ett rum som sällan använts. Det är synd, för bordet har tre små lådor på höger sida fyllda av ord. Som ingen hittat. Eller är det precis så att de faktiskt blev funna. Fina ord gör inga gropar, hack eller repor. 

Ann-Louise