Jag hinner bara säga Hej!

Jag jobbar denna helg. Därav kort inlägg. Finns inte vare sig ork, tid eller inspiration till några inlägg. Tar nya tag till veckan. Men en sak kan jag berätta ändå och det är att min arbetskompis sa att jag är en karamell. Det ni! Slå det om ni kan :) För övrigt har jag en väldig tur också att min arbetskompis även är en vän. 

Vi "ses" på måndag. Ha en fortsatt bra helg!

Tack för att du kikar in här på LyckligaPraliner. 

♥

Jag raderade precis mitt inlägg jag nyss publicerade. Men sedan jag läst något på en blogg som jag brukar läsa, något som berörde mig som det alltid gör, men denna gång extra, tog jag bort mitt inlägg. 

Ta hand om varandra och var rädda om varandra. Livet är inte en billig förbrukningsvara. 


Ann-Louise

Vet inte hur jag ska kunna sova inatt. Det hoppar och sprätter värre än den värsta glädjefnatt och lycko-panik!! Läste precis en kommentar jag nyss fick på mitt förra inlägg. Det är helt overkligt och jag kan inte fatta att det är sant. Nej, jag kan verkligen inte ta in att det är mig hon menar. Att det är mina ord Mångmamman menar. Tack från hela mitt hjärta och ännu mer! ♥

Om solskensdagen och kulpåsen

Och jag tog på den svarta kjolen fortfarande varm av strykjärnet. Tänkte att det är bäst att ha något töjbart på sig när man skall bli bjuden på lunch. Och den godaste lunchen fick jag och smaklökarna hoppade av glädje för att det var så gott och inte bara av bubbelvattnet som smakade bättre än hemma. Jag var fröken frågvis men tänkte att den som inte frågar får inget veta. Och därför frågade jag lite till. Kan tänkas att jag frågade lite extra bara för att få höra klingande vacker norska. Hon kan det där med att laga mat och baka minsann. Och vet ni. Solen sken hos henne också. Det blev en solskensdag. Tack. 

Nu ska jag och hundarna ut med hopp om en stjärnklar himmel som sällskap. Få andas djupt och tänka att det är viktigt att röra runt i kulpåsen för det kan ligga riktigt fina kulor där längst ner som glömts bort. 

Ann-Louise

Ikapp med solen skiner jag

Solen skiner och jag med den. Jag är ledig idag och tänka sig - Jag ska bli bjuden på lunch! Jag har nog mest tur i hela världen. Förra fredagen blev jag också bjuden på lunch. Det känns lyxigt att bli bjuden på lunch tycker jag. Att någon lagar mat och vill bjuda mig. Ja sannerligen vad livet känns saftigt och grönt ibland. Saftigt gröngräs precis som de små hönsen har om sommaren. Oboy vilken dag! 

Ann-Louise

Något jag blir arg över

Jag vet en tjej/kvinna som helt säkert lever i ett dåligt förhållande och ändå stannar kvar. De är inte gifta men har varit tillsammans sedan unga år och har flera barn. Killen/mannen talar nedsättande och sexistiskt om kvinnor, varit otrogen, super och lever sitt liv som att han vore 15 år, ensamstående utan barn och totalt utan ansvar. Väldigt omogen, egoistisk och han struntar uppenbarligen i hur illa han gör sin familj. Hans sambo vet allt detta naturligtvis. Hon lever mitt i det. Själv tycker han att han är guds gåva till kvinnorna och en riktig karlakarl. 

Hur hon har det hemma, känner och mår krävs ingen större fantasi för att förstå. 

Jag har inte lust att försöka mig på att förstå ett sånt beteende och synsätt på kvinnor. Det finns ingen ursäkt. Jag är inte intresserad av att finna anledning och förklaring till hans vidriga handlande. Söka förklaring i uppväxt eller annat som går att gräva i. 

För det vet vi ju att det alltid finns förklaring till allt...

Och världen fortsätter att vara full av kvinnor som stannar kvar. 

Och världen fortsätter att vara full av män som inte är värda att kallas män. 

Inte alltid. Men ibland känns det mer.

Det var en kväll när stjärnor dansade som månen skrattade över ängen och vägen bar mig fram. Då tankarna blir klara som luften jag andas. Jag tänkte att det måste finnas något mer. Hur får man drömmar till verklighet. Hur hittas vägen. Finns den där men jag letar inte. Jag med allt jag vill göra. Räknar ner dagar till nästa lediga dag med arbete där mellan. Längtar inte alla efter ledig dag tänkte jag och längtar inte alla efter att rå mer över sin egen tid. Tycker inte många att de tillbringar för mycket tid på sitt arbete. Nej det är nog inget konstigt med det sa hon och släckte lyset. 

Men innan hon släckte lyset kom den djupaste sucken och ord utan punkt - Men hur ska jag någonsin kunna skriva det jag vill när tiden inte räcker än hur det prioriteras och vi hjälps åt och när orden äntligen kommer ja då är klockan för mycket och det är arbete dagen efter igen. Sedan tryckte hon publicera fast hon hade tänkt radera. 

Ugglekram

Hejsan! Ugglor finns bland mina favoriter men jag har förvånansvärt få hemma. Både inomhus och utomhus tror jag. Det är sällan jag hör någon och ännu mer sällan jag har förmånen att se en.

Men dessa två vill jag köpa och rama in. Jag tycker mycket om dem. Ugglekram heter den översta och Ledsen uggla den andra. Den ledsna ugglan är nästan för mycket ledsen. Se bara hur tårarna sprutar åt alla håll. Den är nästan för sorglig. Sött sorglig.

Ann-Louise