fredag 19 oktober 2012

Och inget kunde vara vackrare

Det känns som att plötsligt kom snön och jag hann inte vara med. Trodde den skulle smälta och försvinna men det kommer hela tiden mer. Världen blev olika nyanser av grå med blått. Och vitt som i snö. Stora tunga snöflingor faller vackert sakta ned. Precis som att de känner sig för om de ska stanna eller ej. Jag hör tupparna gala i hönshuset och tänker att vi har en lång tid framför oss av snö och kyla. 

Blöta stjärnor letar sig ner i nacken där jag går med blicken fäst på vägen för att undvika pölar av sörjigt vatten.  Hundarna bryr sig inte nämnvärt utan hoppar glatt i snön, kör ner nosen och plogar sig fram. Det är bra med hundar tänker jag. De är aldrig på dåligt humör. 

Men så hör jag korpen högt där ovanför mig. Både sorgesamt ensamt, lite kusligt men ändå väldigt vackert. Väldigt vackert en dag som denna när tunga snöflingor faller. Då står jag där på vägen och inget annat ljud stör. Inte ens ljud från stora vägen där på andra sidan skogen. De stora snöflingorna bestämmer sig för att de ska falla och inte stanna. Den enda som ser mig är korpen högt där ovanför.

Just nu. Just då. Och inget kunde vara vackrare. 


Trevlig helg önskar jag er! 

torsdag 18 oktober 2012

Liv, vaniljbullar och paletten

Jag tänker på liv och vaniljbullar. Och på den dagen jag satte avklippta nejlikor i den gamla gräddsnipan. Det blev ännu ett må-bra kort. Jag tänker på att jag är ledig de kommande tre dagarna och att jag ska fylla dem med finheter och godsaker. Även fast jag har mindre roliga saker som jag måste göra, som jag inte hinner annars,  ska jag fylla all annan tid med annat bättre. Ute smälter all snö som kom. Det är blött och mörkt. Jag behöver mer färg. De jag hade i min palett håller på att ta slut. Tror jag. Jag måste fylla på. Och ibland känns det som att jag inte hittar orden. 


Ann-Louise

onsdag 17 oktober 2012

Det är något med grönt

Och ibland behöver jag verkligen grönt. Träd och växter är grönt liv. Tyvärr har jag inga nya gröna kort.  Får se till att förnya mitt förråd. De här har jag visat förr. 


Just nu är en sådan stund jag behöver grönt. Jag känner mig trött och förkyld. Behöver vitt också. Turkos. Röd. Flera färger. Men ikväll grönt. 


Syre. Bubblor. Grönt. Mina trötthets-tankar. 


Grönt hjärta. Ännu ett av mina må-bra kort.


Duken virkad av en liten tant. Knallgrön. Vita ljus. 


Grönt och en sprakande energigivande orange blomma. Det bästa. 

God natt & Sov gott!

Godmorgon till er andra!


tisdag 16 oktober 2012

Om detta med att träffa bloggvänner

Jag drömde något jag aldrig drömt förut. Det låter nästan som början på en sång. Men verkligen var detta en konstig dröm. Jag ska berätta den lite kort för er. 

Jag skulle äntligen få träffa min bloggvän som bor långt från mig. Hon bor i Skåne och finns i verkligheten. Jag var spänd och lycklig. Jag hade resfeber och det kändes mycket pirrigt. Väl på plats fortsatte jag vara glad men... ja..Min vän hade inte alls tid med mig. Hon städade hysteriskt, sprang runt med dammsugaren hela tiden och var alldeles svettig! 

Jag flyttade mig till olika platser i deras stor hus. För hon skulle ju dammsuga precis hela tiden och precis där jag var. Hon var så svettig och hennes man satt bara i fåtöljen. Lite då och då log hon mot mig men prata med mig hade hon inte tid med. Hennes två söta barnbarn var också i huset. De log mot mig och var precis lika söta som jag sett på kort. 

Jag fick inte ens ställa mina väskor någonstans utan tvingades släpa med mig dem i huset. Det var jobbigt. Jag var både förvånad och fundersam. Jag hade aldrig trott att hon var så där. 

Jag stannar hemma. Blir ingen resa till Skåne. Tänk om det är en sanndröm. Ska jag verkligen resa ca 110 mil enkel resa med risk för att bli jagad runt av en svettig kvinna med dammsugare...


Vad säger ni. Skulle ni gjort det?

måndag 15 oktober 2012

Vemodsfågeln

Kan tänkas att det är när jag håller lite vemod i mina händer som de vackraste tankarna skapas. Sköra men ändå de starkaste. Att hålla lite vemod i kupad hand behöver inte vara illa. Låt stanna kvar en stund i dina kupade händer. Känn vad som är. Öppna dina händer och låt det få vingar för att flyga. Lite vemod kan vara fint ibland. 


Fann en bild som min dotter tagit. En glasfågel. En skör vemodsfågel. Jag vet inte. De ser olika ut beroende på vem den tillhör. 

Ann-Louise

söndag 14 oktober 2012

Det lilla extra

Ibland tänker jag på vilka stunder, ögonblick eller händelser som gjorde mig lite extra glad. Det där lilla extra ni vet, som också behövs. Om jag kan finna och känna den känslan igen har jag ju haft nytta av det flera gånger. Och inte "bara" när det hände. 

Om jag tänker på det som har hänt inom de närmsta sista månaderna och som jag även fotat så är det bl.a det här. Sovrummet blev klart och min lilla byrå i teak kom på plats. Jag blev överlycklig när jag fann den på second hand och jag blev lika glad över tapeten. Numera är det en annan lampa och lite annat där på men lycklig över den är jag fortfarande. 


När jag tänker på en sommardag som tvättats ren av ett mjukt regn och doftar ljuvligt. Då när jag gick i skogen med stövlarna på och de blev alldeles blanka och rena. Det vill jag också minnas. 


Alla fina fikastunder vill jag aldrig glömma. Visst försvinner de in i minnen och blandas ihop lite. De är ju många. Men att det är både roligt och gott kommer jag ihåg. 


Ja, tack mina vänner, nya och gamla bekanta för alla fina fikastunder vi haft och förhoppningsvis kommer att få. Tack till dig nya bekantskap som idag gjorde mig äran att dela en fikastund med mig. Än fast du är proffs inom mat och bak vågade jag bjuda dig ;)


 Mer gofika åt folket! 

lördag 13 oktober 2012

Och energipillret stekte pannkaka

Vet ni vad. Jag har städat köket idag. Jag gnuggade skåpluckorna, avfrostade frysen, dammsugade bakom frysen, skurade bakom spisen, putsade fönstren, lät trasan arbeta på hyllor och lister och fint blev det. Vad jag är glad över att jag äntligen tog itu med det. 


Men det finaste jag sett idag är ändå dottern när hon stekte pannkaka med den evige följeslagaren bredvid sig. Aldrig att han lämnar henne. Ett litet energipiller med rosiga kinder, prickig tröja, grönt linne, blommiga byxor och hemstickade varmheter på fötterna stod vid spisen och trollade fram pannkakor till sin lillebror och mamma som satt vid bordet. Ja sannerligen en bra lördag. 

Ann-Louise