Om detta med att träffa bloggvänner

Jag drömde något jag aldrig drömt förut. Det låter nästan som början på en sång. Men verkligen var detta en konstig dröm. Jag ska berätta den lite kort för er. 

Jag skulle äntligen få träffa min bloggvän som bor långt från mig. Hon bor i Skåne och finns i verkligheten. Jag var spänd och lycklig. Jag hade resfeber och det kändes mycket pirrigt. Väl på plats fortsatte jag vara glad men... ja..Min vän hade inte alls tid med mig. Hon städade hysteriskt, sprang runt med dammsugaren hela tiden och var alldeles svettig! 

Jag flyttade mig till olika platser i deras stor hus. För hon skulle ju dammsuga precis hela tiden och precis där jag var. Hon var så svettig och hennes man satt bara i fåtöljen. Lite då och då log hon mot mig men prata med mig hade hon inte tid med. Hennes två söta barnbarn var också i huset. De log mot mig och var precis lika söta som jag sett på kort. 

Jag fick inte ens ställa mina väskor någonstans utan tvingades släpa med mig dem i huset. Det var jobbigt. Jag var både förvånad och fundersam. Jag hade aldrig trott att hon var så där. 

Jag stannar hemma. Blir ingen resa till Skåne. Tänk om det är en sanndröm. Ska jag verkligen resa ca 110 mil enkel resa med risk för att bli jagad runt av en svettig kvinna med dammsugare...

Vad säger ni. Skulle ni gjort det?

Vemodsfågeln

Kan tänkas att det är när jag håller lite vemod i mina händer som de vackraste tankarna skapas. Sköra men ändå de starkaste. Att hålla lite vemod i kupad hand behöver inte vara illa. Låt stanna kvar en stund i dina kupade händer. Känn vad som är. Öppna dina händer och låt det få vingar för att flyga. Lite vemod kan vara fint ibland. 

Fann en bild som min dotter tagit. En glasfågel. En skör vemodsfågel. Jag vet inte. De ser olika ut beroende på vem den tillhör. 

Ann-Louise

Det lilla extra

Ibland tänker jag på vilka stunder, ögonblick eller händelser som gjorde mig lite extra glad. Det där lilla extra ni vet, som också behövs. Om jag kan finna och känna den känslan igen har jag ju haft nytta av det flera gånger. Och inte "bara" när det hände. 

Om jag tänker på det som har hänt inom de närmsta sista månaderna och som jag även fotat så är det bl.a det här. Sovrummet blev klart och min lilla byrå i teak kom på plats. Jag blev överlycklig när jag fann den på second hand och jag blev lika glad över tapeten. Numera är det en annan lampa och lite annat där på men lycklig över den är jag fortfarande. 

När jag tänker på en sommardag som tvättats ren av ett mjukt regn och doftar ljuvligt. Då när jag gick i skogen med stövlarna på och de blev alldeles blanka och rena. Det vill jag också minnas. 

Alla fina fikastunder vill jag aldrig glömma. Visst försvinner de in i minnen och blandas ihop lite. De är ju många. Men att det är både roligt och gott kommer jag ihåg. 

Ja, tack mina vänner, nya och gamla bekanta för alla fina fikastunder vi haft och förhoppningsvis kommer att få. Tack till dig nya bekantskap som idag gjorde mig äran att dela en fikastund med mig. Än fast du är proffs inom mat och bak vågade jag bjuda dig ;)

 Mer gofika åt folket! 

Och energipillret stekte pannkaka

Vet ni vad. Jag har städat köket idag. Jag gnuggade skåpluckorna, avfrostade frysen, dammsugade bakom frysen, skurade bakom spisen, putsade fönstren, lät trasan arbeta på hyllor och lister och fint blev det. Vad jag är glad över att jag äntligen tog itu med det. 

Men det finaste jag sett idag är ändå dottern när hon stekte pannkaka med den evige följeslagaren bredvid sig. Aldrig att han lämnar henne. Ett litet energipiller med rosiga kinder, prickig tröja, grönt linne, blommiga byxor och hemstickade varmheter på fötterna stod vid spisen och trollade fram pannkakor till sin lillebror och mamma som satt vid bordet. Ja sannerligen en bra lördag. 

Ann-Louise

Glädjeyror är fint att få

Helt plötsligt kom något slags glädjefnatt över mig. Mer som att jag hade lust att hoppa, fäkta med armarna och springa runt tills jag nästan stupar. Ja, som att löpa amok under mer ordnade former. Vad som utlöste det hela har jag inte en aning om. Kanske för att det är fredag, för att min handled är bättre eller beror det mitt nya kuddfodral från "Zelected by Houze". Kan vara alltihopa. 

Mitt i denna glädjeyra såg jag för min inre syn mig själv rusa runt i huset och röja bland allt, slänga ner i säckar med ett leende och glatt köra till tippen. Jag tolkar det som att det nu är dags för ännu ett stort sortera-kasta-röj ryck. Det skänker ett lugn och frid i sinnet att få bort saker som skräpar och tar upp onödig plats. Jag kommer även att hinna andas i lugn och ro medan ljuset brinner i mitt lilla söta zinkhus från "Zelected by Houze". 

Det är en riktig energi-kick att hamna i glädjeyror. Mera såna vill jag ha. Bara att njuta så länge det varar. Jag drack coca cola. När sockerchocken lagt sig blir jag den gamla vanliga igen. 

Trevlig fredagskväll och tack för besöket! ♥

Mitt må-bra kort ändå

Min handled är lindad av sjuksköterskan och att skriva gör ont. Därför kära ni blir det endast några korta rader. Jag visar er ett annat av mina må-bra kort som jag tycker mycket om. Har visat det för något år sedan också. Tycker inte om att där uppe i höger och vänster hörn syns bordskanten. Det stör bilden. Jag tuggar på honungsmelon och bestämmer mig för att visa det ändå. Det är ändå mitt må-bra kort. 

Ann-Louise

Tack och lov för Rosenrummet

Ibland känns det inget kul alls kan jag tala om. Jag har jobbat kväll, är trött och har gjort mig ordentligt illa i min högra handled. Den som jag redan hade ont i. Men det var en fis i rymden jämfört med hur det känns nu. Jag kryper ner i min säng med prickigt påslakan. Släcker lampan och tänker att det är nog bättre imorgon. Ett rosenrum som mitt är nästan magiskt och läker det mesta. Bara man kommer ihåg att önska det.

På återseende imorgon. 

Ann-Louise