Dagen & lunchen

Tisdag med sin trötta morgon. Trötta varma barn som inget hellre ville än att stanna kvar i sängen. Det var idag jag skulle till en vän för att bli bjuden på lunch. En lite småregnig dag men det märkte jag knappt för jag hade roligare saker att tänka på. Vid lunchbordet satt även den här lille krabaten. En av deras tre pojkar. Han ville inte vara med på bild men log där bakom ändå.  

Tända ljus i ett varmt kök med doften av god mat som puttrar på spisen. Tänk att få sätta sig vid ett dukat bord och bli bjuden på hemlagad mat. Det kan man kalla lyx. 

Det är alltid gott att äta hos henne som står där vid spisen, där bortom osten. Ja verkligen hade jag tur som var ledig precis idag. 

Hon hade bakat en ljuvligt god kladdkaka och idag fick jag lov att dricka ur koppen med fåglar och en ekorre på. Jag brukar alltid få koppen med ugglor för hon vet att jag tycker bäst om den. Men det gick inte idag men kaffet smakade lika bra ändå.

Kvällen har varit bra den också. Jag bestämde mig för att ta en varm filt och lägga mig på sängen. Där låg jag en stund och läste medan ljuset i min turkosa lykta fladdrade. Men mest tänkte jag. På dagen, på färgen jag köpt, på den fantastiskt verkliga fina kommentaren från "Vitsippan" och på allt som rör sig kring livet. Nu ska jag äta Finn crisp vid köksbordet med min sambo. Lite så bara. 

Vad vi åt till lunch? Hemlagad köttsoppa förstås. 

Ann-Louise

Som tre stycken gröna lime

Då kom den lediga måndagen efter helgen. Jag klev inte upp som en vacker dag om morgonen. Trött och trög i skallen, precis som vanligt när jag jobbat helg. Mina tankar om en bra pigg dag där jag skulle göra det jag väntat på att kunna göra, grusades stort. Nej inte bara grusades. Mer som stora stenbumlingar som föll tungt. Och nästan inget blev som jag tänkt. Vaniljbullarna blev inget av för jag glömde köpa jäst. Tre stycken gröna lime köpte jag däremot. Som jag inte ens hade tänkt köpa. Men bara för att de såg så där härligt friska och gröna ut fick de följa med hem. Det kändes som att precis tre gröna lime var rätt att köpa en dag som idag. 

Men sedan kom jag ihåg något glatt, något gott. Jag är ledig ännu en dag och den blir bättre. Jag ska till en vän som gör mig glad i hjärtat, sitta i hennes fina kök och äta lunch tillsammans med henne. Det blir en solig tisdag och jag behöver inte köpa flera lime. 

Och vet ni vad, den lever ännu min lilla "Plättar i luften". Jag har lyckats hålla den vid liv. Ja det blir nog bra det här också. 

Ann-Louise

Mitt fel förstås

Ibland blir jag så trött på hundarna. Ibland extra mycket. Som den gången i sovrummet, jag kommer in och tänder lyset och de tillsammans hjälpts åt att riva upp hela sängen. Igen. De river av hela överkastet och krafsar i våra täcken och kuddar och bäddar som de vill ha det. 

Han kanske ser oskyldig ut, han som låtsas sova. Men jag kan lova er att det är han absolut inte. 

Ja han jobbar på bra. Här är han i full färd med att snart ha rivit lös hela överkastet. Det är väl mitt fel det här. Jag har väl curlat dom. Curling-matte. Finns det?

Jag är enormt trött på detta! Jamen stäng dem ute från sovrummet säger väl ni. Det är inte så lätt säger jag då. 

På återseende på måndag. Jag befinner mig i jobb-dimman. Vi ses när jag hittat ut därifrån. Ha en bra helg alla! 

Ann-Louise

Små granar & stora bullar

Det händer ibland att jag blir själv hemma på morgonen. Då dricker jag mitt te och bläddrar i tidningar. Jag äter mina Finn crisp och lyssnar på radio. Hundarna ligger mätta och belåtna på sängen. Jag som hade svårt att finna min plats i det att vara själv hemma när även den minste började förskoleklass. Jag var inte van att ha timmar och huset för mig själv. Nu är de dagarna mina stunder och jag njuter av dem. 

Det är viktigt att vila också när man är ledig och med huvudvärk gick det inget annat heller. Idag låg jag på sängen nästan två timmar med en varm filt och två varma hundar. Efter det var jag redo för en promenad, kasta gamla sommarblommor, städa hos hönorna, röja bort lite ris och småträd. Det är skönt att vara ute och jobba lite. Jag  tog med mig två små granar in. De står i glasburkar med vatten och jag har hängt små hjärtan av sten i den ene. 

Och visst har vi ätit bullar. Köpta men goda ändå. Men jag borde verkligen baka en rejäl laddning med bullar. Vaniljbullar. Det blir nästa vecka. 

Tack finaste ni som kommenterar. Ganska många av er har hängt med länge och skriver ändå ofta kommentarer. Ni fortsätter läsa och skriva kommentarer fast tiden går och det gör mig hjärteglad! Välkommen nya läsare, skriv gärna en kommentar ni också :)

Ann-Louise

Självhjälp

Den här tiden för elva år sedan låg jag i en säng på BB. Vår dotter som var några timmar då var i säkert förvar hos sin pappa. Jag var inte närvarande i verkligheten. Tänk vad man klarar av och överlever  fast man ibland ligger risigt till. 

Något annat som ofta känns övermäktigt är min huvudvärk. Läkaren jag var till sist frågade om jag någon gång röntgat nacken. Nej sa jag. Han sa- Jaha, men jag har inte tid nu. Jag har rast. Sedan tog han av sig den vita rocken.

Jag får försöka hjälpa mig själv då. Igen. Och jag tänker inte säga att jag inte har tid för jag har rast. 

Ann-Louise

Tapeterna som kväver mig

Ni får se det ändå. Än fast känslan är att tapeterna håller på att lossna, falla över och kväva mig. De där terracottafärgade tapeterna som kvävt mig år ut och år in. Bokhyllan är äntligen borta och skänken fick flytta in. Kändes som att jag skulle dö av lycka. Om det är möjligt att kunna det. Det är så mycket med vardagsrummet. Mycket som är fult. Och jag kan helt enkelt inte må bra där. 

Se istället de vita väggarna, fårskinnet i farmors gungstol som målats vit, på skänken ljus i mängder och kära ting jag tycker om, annan gardinstång med vackra gardiner som fladdrar i mitt hjärta precis som för vinden i öppet fönster. Färger jag tycker om. Ja. Precis så. Och plötsligt kändes det helt rätt att lyssna på denna.

Ann-Louise

Det var då

Ett minne kom över mig från min barndom. Jag såg min mamma stå vid köksbordet och baka ut den största mjukaste vetedegen jag någonsin sett. Det var stora degar för vi var många som bullarna skulle räcka till. Jag brukade känna på degen och knåda den med mina små händer. Jag minns än idag känslan av hur varm och mjuk den var. Ibland pratade hon i telefonen medan den jäste. Då jäste den sakta över kanten. Jag minns att det var både roligt och skrämmande att se den sakta röra sig.

Då poppade man popcorn i en gryta och den blev alltid svart i botten. Jag hällde ofta i för mycket och det poppade över. Det såg väldigt gott ut när det vällde upp ur grytan och locket hade inte en chans. Inga pet-flaskor med dricka. Nej, det var den godaste drickan ur stora glasflaskor. Och på mjölkförpackningen stod det  hur man skulle öppna - "Öppna upp, vik tillbaka, skjut fram. Eller nåt liknade. 

Med bara två kanaler, en gång i veckan Tom & Jerry på Lilla Sportspegeln och ingen dator eller mobiltelefon tillbringades vintertiden i slalombacken. När vi åkt klart susade vi bara nedför backen så var vi hemma. Då gjorde mamma varm choklad på kakao  och socker och vi åt det goda brödet hon brukade baka. På den tiden hade pappa Kungen av Danmark på insidan bildörren på sin välputsade Mercedes med stjärnan i perfekt lutning. 

Ibland känns det inte alls som så länge sedan. 

Ann-Louise