Bullelycka

Jag och dottern har haft kompisar på besök. Jag gjorde paj av rabarber som växt bredvid hönsgården och jordgubbar från Coop. Hönorna åt blåbär från skogen intill husknuten. Deras näbbar blev somrigt blå fast det mer känns som höst. De solar. Ligger skönt avslappnat i gräset och ibland går det knappt se hur många eller vad som är fram eller bak. 

Jag har beställt rosentapeterna idag och jag log. När sovrummet är klart ska jag baka vaniljbullar. Det var alltför länge sedan jag bakade bullar. Varför blir det så när det egentligen går ganska snabbt. Att ha bullar i frysen är bland det bästa som finns. Vardagslycka i bullform. 

Godnatt och godmorgon! 

♥

Vårat Pyttipanna rum

Jag bläddrar i tapetkatalogen och återkommer hela tiden till två. Det är verkligen konstigt hur det kan vara att det man först tror, inte alls är det som blir. Men det ska kännas rätt. Rätt är det när det hoppar till i hjärtat och det bara känns som att man måste le. Då är det rätt. Jag bläddrade i katalogen och plötsligt är den där. Tapeten. Röda rosor som jag vill ha men annars helt annat. Ljusgul botten med vita prickar och enorma stora röda rosor. Oj oj vilket solskens rum vi får. Lyckotapet. 

Jag pratade om mina gamla möbler i teak och farmors ännu äldre stol. Dottern undrade om jag inte vill ha nya möbler istället. Jag sa att ibland känns det bäst med gamla möbler och kanske ärvda från någon kär. Jag använder det jag tycker om och blandar som det känns rätt. Nej vårat sovrum blir mer likt Pyttipanna. Lite allt möjligt däri. Men gott blir det. 

Ann-Louise

Några små fåglar

När vi var på den lilla loppisen i skogen stod där på hyllan några väldigt små fåglar. De ser gamla ut och färgen lite matt. Det var egentligen kråkan näst längst bort på bilden som jag först fick syn på och ville ha. Tänkte på Kråkan som är kompis med Mamma Mu.

Men då fick jag syn på de andra och ville ha alla. Utom den som står närmast i bild, i högra hörnet. Den tycker jag inte om. Men vad gjorde jag. Jo jag köpte den också för att den såg ensam ut där på hyllan (?). Inte kunde jag väl lämna den kvar. Konstiga jag. Nu står den här tillsammans med de andra. Inte ska väl någon behöva vara ensam om den inte vill det förstås...


Nu lunch sedan iväg för att beställa tapeter. Ha en fin dag alla!


Ann-Louise

Rosentapet & kafferep

Jag målar. En gång kvar på taket och en gång kvar på väggarna. Det blir imorgon. Jag sitter på sängen som står lite konstigt mitt i sovrummet. Tänker på rummet, hur det såg ut och vad som kommer att bli. Barnen hoppar studsmatta. De skrattar gott. Sonen är förkyld och tupparna gal. 

Svårt att visa färgen som den egentligen är. Den heter "Äggskal" men det ska målas ett varv till. Taklampan är kastad. Jag tog ner den och sa Adjö med ett leende. Tog fram up-light lampan som var populär då på 90-talet. Något måste ju lysa upp när jag målar. När rummet är klart ställs lampan in i klädkammaren igen.  

På den gula väggen syns fläckarna av spackel. Jag är noga. Putsar, spacklar och putsar. Där ska rosentapeten upp. Av alla tapeter vann den enkla och vilsamma. Jag tror på den. Och dottern säger att det är den det ska vara. 


Och jag skrattade och myste på samma gång när jag läste vad söta Malin (klicka) gjort. Nu vet jag vad jag ska använda alla mina "loppis koppar" till. Jag ska naturligtvis ha kafferep jag också. Rosentapet och kafferep. 


Ann-Louise

Ett sorgligt sovrum

Det känns overkligt att sovrummet verkligen är på väg mot en ljusare framtid. Så här såg bården ut. Här håller jag på att ta bort den. Tapeterna var ljusgula och sänglamporna något som hängt med i mer än 15 år. Jag har varit rent ut sagt spyless på sovrummet och inget av det gav en fin känsla. Inget av det tyckte jag om. Jag stod inte ut helt enkelt. Jag har de senaste åren stått ut, för till en viss gräns kan man det, men nu blev det verkligen outhärdligt. Tänk vilken inverkan ett rum kan ha på sinnet. 

Jag tog inte några "före-kort". Taklampan var trasig. Hundvalpar som förstört tapeten. Annat som var trasigt. Nej, det går inte beskriva. Bara ett sorgligt sovrum där tiden stannat. Inget blir kvar i sovrummet. Allt byts ut förutom sängen. Det blir ljusa väggar. Äggskal hette färgen visst. Men färg vill jag ha så det blir en fondvägg vid huvudänden vid sängen och andra detaljer med färg.

Lycka säger jag bara. Man kan visst känna lycka över ett rum som får leva upp och bli till en plats som skänker frid till sinnet. Det är vad jag hoppas och tror att det kommer att bli. 


Ann-Louise

Din aura, sa den kvinnan

En alldeles konstig dag. Både alldeles konstig och precis som det ska vara. Kändes det som. Jag tänkte att jag ska prova något jag aldrig provat och göra något jag aldrig gjort. Jag tänkte mig en stund av healing. Och jag satte mig på en stol hos den kvinnan, blundade, andades och tänkte att jag ska öppna mitt sinne. Din aura, sa den kvinnan. Vilken dag. En alldeles vanlig ovanlig dag. 

Bilder från det stora växthuset vid strutsfarmen

Har tänkt på mina dagar och det jag har fyllt dem med. Vad jag fyller dem med. Visst har sommaren innehållit för mycket regn och för många blåsiga vindar, men oj vad jag har fyllt de dagarna med det som värmer hela hösten och hela vintern. 

Och jag förvandlar sovrummet och ler samtidigt. Jag arbetar flitigt som en myra när jag inte tar en paus förstås. För även myror behöver vila. På fredagen fortsätter jag att hjälpa sovrummet att bli glatt. Vet ni, vad det känns bra där innerst inne. 


Ann-Louise

Bara ord utan bild

Jag kom hem och plockade ner allt från sovrumsväggarna. Tänkte att nu börjar jag. Nu måste det trasiga bort och den fula färgen bytas till en fin som gör hjärtat glatt. Även fast hjärtat inte är sorgset. Därför plockade jag ner allt i en låda. Torsdag är en bra dag att börja på.


Arg blev jag när den ena hunden åt upp all mat för den andra. Varför är det som att man alltid måste vara både före och efter hela tiden och hålla koll. Nu ligger den fete hunden på sängen och suckar. Orkar inte röra sig och jag tänker på hur arg jag kommer att bli för att det glupska aset säkert måste ut mitt i natten också. 


Då tänker jag på vänskap. Att det kan förändras och inte alltid vara densamma och att det är ok det också. För människor förändras. En del mer och en del mindre. Och en del känner att de måste men de glömmer vilka det var de skulle förändras mot och väljer fel. 


Jag tänker på att slappna av och låta axlarna vila. Jag ska andas med hela kroppen. Den dag som kommer är torsdag och det är en bra dag både för människa och sovrum. Det är ju den dagen det trasiga ska bort och det ska beredas för en fin färg som gör hjärtat glatt. 


Och jag bara skrev och inte en endaste liten bild. 


Ann-Louise