Känner att i helgen behöver jag vara själv. Med mig själv och jag. Barn, hundar, höns och hus. Sambon jobbar. Just nu känns det så. Jag behöver ge mig en "självisk" helg. Inga affärer. Inga folksamlingar. Inga köer eller rödljus.
Jag kom hem. Jag kände mig en aning irriterad och ville egentligen ha det alldeles tyst. Jag funderade lite och kom fram till att jag skulle vika tvätt. Kände att åh vad skönt att slippa tänka på det i helgen när jag är ledig. Tvätten ligger vikt och väldoftande på bordet. Vi dricker kaffe och äter en trådrulle. Punchrulle.
Det var en härlig känsla att se tvätten ligga prydligt på bordet. Tänk vad lite det kan behövas ibland för att lugnet ska ge sig till känna. De där gamla påslakanen från Jotex med små rosa blommor där bakom i fönstret. Lilla fågel Grå som skulle få flytta ut men som blev kvar inne.
Sambons kaffekopp skymtar mellan det rosa badlakanet från ica och farmors gamla påslakan.
Jag kikar ner till höger och där emellan bordskanten och stolen med sonens kläder ligger Abbe. Han bryr sig inte nämnvärt om väldoftande tvätt på bordet.
Tittar jag rakt ner vid mina knän ser jag Pepper. Som vanligt. Ser att klorna måste klippas. Jag har slarvat med det. Han vill bara vara hos matte han.
Ja och upp till mig kom han. Kaffet är urdrucket och trådrullen slut. Jag bestämde mig för att det var dags att göra något av det jag skjutit upp. Det har varit mycket prat och lite verkstad ett tag. Nu känns det så bra. Borta är några måsten och borden. Glad är de små blomskotten som väntat på sin egen kruka med jord. Glad är några andra blommor som längtansfullt sneglat på större krukor. Glad är jag för att jag bestämt mig för en "självisk" helg.
Mer än detta blir det inte denna gång. Inte vare sig glamoröst eller snyggt. Inte heller vidare spännande eller fantastiskt. Det är ju bara som det är. Och blomjord i tvättstugan.
Ann-Louise