Det kan ibland vara väldigt skilda händelser som ger känslan av både vemod och glädje. För någon och för någon annan inte. För mig idag är det lite vemod över ett borttaget petskydd i eluttaget. Men vadå, tänker någon, hur kan det vara vemod. Jag kan tala om att ta bort ett petskydd betyder att inga småbarn längre finns i huset. Att åren har gått och små har blivit stora. Det är lite vemodigt. Samtidigt en glädje över att barnen växt som de ska.
Och en glädje över att jag har köpt ett litet gammalt skrivbord i Teak som nu står i sovrummet där petskyddet satt. Sonen var den förste att inviga det nygamla skrivbordet. En stund vid datorn själv med sovrumsdörren stängd. Med betyg mycket väl godkänd.
Nya tider stundar i huset. Saker flyttas på, det görs om och inga barn längre som sover i vårt sovrum. Lite vemod det också. Sovrummet kommer troligen i helgen att påbörja sin förvandling. Med små medel som lite färg och nygamla möbler blir det ett nytt rum.
En väska fann mig idag. Jag fick den av min storasyster. Min storasyster har verkligen många väskor och skulle idag lämna in ca 15 stycken på second hand. Jag tittade på dem och där var den. Både väskan och jag log när vi såg varandra. En båtformad, vinröd och väldigt mysko väska som ville bli min. En konstig blandning av nu och då. Både ful och fin. Och på nåt vis bara så självklart ämnad för mig.
Solen skiner ikväll på köksbordet. Den skiner på en illgrön liten virkad duk som jag fått av min sambo. En gammal tant har virkat den och aldrig i livet trodde väl jag att en illgrön virkad duk skulle ligga på vårt köksbord. Men det gör det. Och den får stanna kvar.
Önskar er en riktigt bra och fin helg!
