Lördagstankarna

Eld är verkligen avslappnande, åtminstone för mig. Vi hade det härligt jag och barnen på lördagen. Vi eldade, fikade varm oboy och smörgås. Fadern i huset jobbar i helgen därför missade han det den här gången. Tur det kommer många fler gånger. Jag tänker så bra när jag sitter vid en eld i lugn och ro. Inte ens röken stör mig mycket. Det är bara att knipa ihop ögonen och andas lite senare. Trots röken tänker jag väldigt klart måste jag säga. Barnen ville kramas där vi satt och jag sa för mig själv att tack gode gud jag fick dem. Någon borde tackas för det. 


Jag tänkte på väskor också. Att jag måste hitta en väska som passar mig. Eller som jag sa till sambon - En väska måste hitta mig. Jag har väldigt länge varit utan men det känns som att jag måste bli med väska igen. Jag vill kunna ta med min lilla kamera hela tiden, något att kunna skriva i och flera andra saker. Men det måste vara rätt väska. Jag väntar tills rätt väska dyker upp. Till dess klarar jag mig utan. 


När jag var ute med hundarna, gick i solen efter vår leriga väg fick jag en riktig lyckokänsla. Bitvis efter vägen är det torrare och leran blivit hård och platt. Kom att tänka på när man var liten och sprang barfota på vägar utan asfalt. När backen var hård, platt och ibland lite kyligare trots att solen sken på den. När det var sommarlov och man cyklade det snabbaste man kunde. Den känslan fick jag och log där jag gick för mig själv. Att växa upp i en fjällby var verkligen inte illa. 


Kanske var det en riktig "tänkaredag" igår. Kännadag. Ibland kommer de dagarna när det bara känns extra och tankarna tar vidare svängar. Tänkte både på roliga och mindre roliga saker. Tog några beslut och kände mig nöjd över det.


Att försöka vara nöjd och tillfreds över sina möjligheter ska inte falla i skugga och förlora utrymme, trängas åt sidan av tankar om det som inte är möjligt. Då förminskas det möjliga. Att träna på det kan vara en livsuppgift som ständigt behöver påminnelse. Funderar jag. 


Jag får besök idag och säkert kommer möjligheter, utrymmen och påminnelser att dryftas vid bordet. Samtidigt fikar vi gott och skrattar massor tror jag. 


Trevlig söndag kära ni!

Stirra vid en brasa idag

Hejsan! Här är det lugna gatan. Vi har ätit blodpudding till lunch och som tröst för det äter vi lördagsgodis. Jag äter godis som jag bestämt att jag inte alls skulle göra och spanar samtidigt ut genom fönstret efter grannen som gick efter vägen med hunden. Vi "kan" inte gå ut fören jag ser att de gått in. En av mina småhundar blev som valp nästan skrämd till döds vid första träffen med hundarna i byn.

Abbe

Det var första träffen med annan hund överhuvudtaget och han fick  flera dåliga erfarenheter efter varandra. Efter det är allt som syns och rörs efter vår väg mer än livsfarligt och Abbe hamnar ofta i panik. En liten hund blev förstörd för livet bara för att folk inte kan uppfostra sina hundar. Har pratat med hundtränare och de säger att tyvärr är det väldigt svårt att göra något åt. Jag får bara försöka fortsätta som jag redan gör. Det enda som är bra är att jag vet att jag gör rätt för honom när vi är ute och råkar möta några farligheter. Det är viktigt att inte ge rädslan bränsle. 

Augusti 2011

På tal om bränsle så ska vi gå ut i det härliga vädret och göra en brasa invid skogskanten bakom vårt hus. Vad jag längtar efter en härlig brasa som doftar gott. Där ska jag sitta och stirra en lång stund idag. Bästa stunden. 


Hoppas att ni har en bra helg ni också!

Troligen det mest udda jag önskat

Ja det ska ni strax få se. Men först ska jag berätta att jag otroligt nog surfat runt på slott. Jag har alltså kollat på slott och herrgårdar och dess inredning. Hamnade på www.countrysidehotels.se och försvann i drömmar om fina weekendpaket. Vad det hade varit fint om vi kunnat fara någonstans. Men billigare än deras priser. 

Bild från www.wohnzimmer.se 

Vilken stol. Vilken färg. Så blank. En sån vill jag ha men det finns säkert billigare varianter. 

Bild från www.wohnzimmer.se

Kallas den "Ägget" tro. Från 70-talet? Fast detta är väl en annan modern skapelse. Hennes ben och skor kan jag också ta. 

Bild från www.wohnzimmer.se

Och här kommer mina troligen mest udda önskade ting. Svart sammet. Vill ha. För dyra. En annan tid på en annan planet. Inte i ett hus på landet med smutsiga hundar och trasiga tapeter. Soffa 12995 Kronor. Fåtölj 8795 kronor, höjd 188 cm, bredd 80 cm, djup 80 cm.

Bild från www.wohnzimmer.se

Nu ska jag ut med hundarna två. Ingen Drutten flyttar hit och det var nog lika så bra. Hoppas att ni har en avslappnad fredagkväll. Jag har stressat ner med slottsdrömmar och sammetsmöbler. Det blir nog en fin helg. 


Tackohejfrånmig!

Bästa druvan

Nej men vad i fridens dagar är detta?! Att jobba hela dagar snöper min kreativa ådra. Verkligen. Jag är på jobbet hela dagen och alla mina rader som vill ut blir kvar och har ingen möjlighet att blir fri. Alla mina idéer orkar inte förverkligas. Hinner inte skriva det jag vill för innan jag får tid att sätta mig ner och släppa loss tankarna, ja då är det nästan dags att lägga sig. Och jag tror jag torkar ihop bara. Blir till ett rynkigt russin. Spelar ingen roll hur goda russin är för jag vill ändå inte vara ett. Jag dricker inte vin heller. 

Men kommer tid kommer råd. Fredagen är på ingående och sedan kommer en ledig helg. Åh rackarn vilken druva jag kommer att bli. Jag ska bli söt, saftig och med perfekt tuggmotstånd. Bästa druvan tänkte jag. 


Tackohejfrånmig!

Tanter som mobbas och lilla Drutten

Då var det äntligen dags för mig att få lite datortid. Tiden bara rinner iväg och jag har mest varit på jobbet känns det som. Jag har köpt en påse blandade nötter med torkade frukter. Medan jag kastar in näve efter näve i munnen funderar jag lite. Jag tuggar, glor och funderar på de senaste dagarna. Vad har hänt tro. 


Jag fick höra att äta en halv påse med de här nötterna och torkade frukterna motsvarar en middag i kcal. Men det gör inte mig något. Jag har träffat en person jag inte mött på länge och jag blev påmind om varför. Det gör mig inte heller något. På jobbet i omklädningsrummet såg jag att det är fler än jag som har turkosa tånaglar. 


Tyvärr har jag också varit hemskt arg. Arg på hemska tanter som är elaka med svärmor. Jag har lust att ringa på deras dörrar och skrika kärringar som inget begrepp har! Eller spraya fula gubbar på deras dörrar. Men det får man inte. Och säkert fungerar det inte heller. Men vad gör man med 85-åriga tanter som mobbar 70-åringar.


Mitt i allt lovade jag tydligen en liten hund att få flytta hit om det blir nödvändigt. Varför gjorde jag det kan jag nu tänka. Men hur kan jag stå emot en liten hund som heter Drutten och har uppsatt lugg. Nej det kan jag inte. 


Plötsligt var kvällen här och jag hann inte vara med. Tycker det har varit för mycket av det att jag inte hinner med. Men det ordnar sig. Jag hoppas att svärmor kan sova i natt och att Drutten få stanna där hon är. Jag stänger min påse med nötter och säger - Godnatt kära ni, vi ses imorgon istället!

Min Ringblommesommar

Lika orange som den målade hallväggen i farmors hus. Lika turkosa är mina tånaglar. Dottern och jag målade tånaglarna när strömmen var borta och vi ändå ingen middag kunde laga. Jag klurar på om spåren på vår väg nära huset är björnspår eller är det järven som varit på besök. Inte lätt att se när det snöat och smält men likväl tappade jag känseln i armarna av björnfrossa. Tänker att det nog är möjligt att tappa armarna om man blir tillräckligt rädd. Jag har ringblommor i mina tankar och tackar er för alla fina kommentarer! 

Känner lite att var tog hon vägen min lilla. Obeskrivbart efterlängtad och välkommen. Nu större, finurligare och klokare än ugglan. Visst finns hon kvar. Bara lite mer av allt. Vi har det så fint tillsammans och skrattar oss alldeles matta. Fortfarande är hennes fötter bland det sötaste som finns och jag tackar min lyckliga stjärna för allt hon ger. Allt hon skänker varje dag. Kanske någon ville mig väl och sände henne till oss. 

Jag har farmor och ringblommor i mina tankar. Tror bestämt att denna sommar blir min Ringblommesommar. Jag har väntat länge på det. Det kommer att bli en fin sommar. Små höns och farmors ringblommor. 

Förnöjsam tisdag kära ni!

Och visdom att bära

Min mamma dog när jag var 12 år gammal. En mamma som tagit hand om en hel familj och skött allt. Det var på sommarlovet och jag skulle på hösten fylla 13. Efter det tog jag till största delen ansvar över mig själv och det som hade med mig att göra. Jag läste mina läxor och försökte hålla reda på vad som gällde. Jag tvättade kläder, städade och lagade mat. Var jag ledsen fick jag reda upp det själv eller ev prata med min kompis. De gångerna jag pratade med henne om min mammas död var lätträknade. Det var för svårt att prata om. Väldigt sällan pratade någon i min omgivning om vad som hänt. På ett vis kändes det bäst, för då behövde jag inte gråta inför andra. Lärarnas sätt att bemöta mig och hantera det var under all kritik. Jag förstod snabbt att den enda som fanns för mig var mig själv och att jag måste klara mig på något vis. Så upplevde jag det då. Och därefter levde jag. 


Ibland funderar jag lite på vilken slags människa jag hade blivit utan de här erfarenheterna. Har jag blivit mer av något och mindre av något annat än vad som var tänkt. Mina förutsättningar ändrades och livet tog en annan väg än vad som kanske först var tanken. Vissa saker fick jag för tidigt lära mig och vissa saker gick mig förbi. De erfarenheter jag tvingades få förändrade troligen min personlighet en aning. Eller också utvecklades den på ett djupare plan. 


Man kan aldrig veta vad som kommer att hända i livet och i framtiden. Men en sak vet jag och det är att jag vill ge mina barn en  stabil grund att stå på, kärlek, trygghet och visdom att bära. Jag tror att resan som kallas livet blir lite enklare då. 


Ann-Louise