Om blå himmel och höns

Och den där blå himlen från sommaren kom fram. I mina tankar bara än så länge. Stormbyar, kastvindar och hagelskurar göre sig icke besvär. Visst är det vackert väder där ute men jag har haft lite storm hos mig. Där inombords. Kanske mer som en regnig mörk höstkväll utan gatlyse. Men det är som så livet är. Nu känns det mer som den där blå himlen från sommaren.

Samtalet jag väntat på. Som gjorde mig sprakande glad, ja mer sprakande än tomteblosset på nyår. Mer som raketer tror jag bestämt. Med den skillnaden att det inte slocknar. Dottern och jag vi fräste och lyste tillsammans för det är nämligen så att i juni kära ni, då hämtar vi famnen full av små höns. Ett helt gäng av gula, vita och svarta små duniga flickor. Lycka säger jag bara! Att vara utan höns är tomt.

♥

Nu är det måndag. Jag har varit ledig i 6 dagar. Tillbaka till verkligheten igen. En typ av verklighet. Hoppas att ni också får en bra vecka!

Ann-Louise

Fågel grå

Jag köpte en liten fågel grå. Trots att den i det stora hela är en sorglig liten en. Då satt den på en hylla tillsammans med andra små fåglar. Nu sitter den i köksfönstret här hos oss i en liten by. Solen skiner på den. Tänk om den plötsligt öppnar sina små pepparkornsögon. Blinkar lite plirigt och säger Hej du! Och sedan flyger den sin kos ut i friheten. Jag skulle öppna fönstret och visa vägen ut. Där ute i friheten flyger redan andra små fåglar. Men då är de inte grå längre. För alla små fåglar som släpps ut i frihet får sina dun färgade av all jordens skimmer. Precis som för oss alla när vi får flyga fritt.

 Ann-Louise

Smälla hål med en nål

Ibland bara. Ja jag vet inte. Ibland blir det bara för mycket damm och det känns som nackspärr. Det hjälper inte att jag flera gånger i veckan torkar av den kökslampan så blir det bara nytt. Helt plötsligt känns det som att jag har nackspärr och det känns bara, ja jag vet inte. Och ju fler gånger jag skriver nackspärr desto konstigare ser det ut. Nu blev jag en sån där suckande typ som jag inte gillar att vara. Bara från intet blev det från - Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Det bästa hade varit att sticka hål på några ballonger så att det smäller ordentligt och pyser iväg som en fis. Jag tappade lusten att måla också. Konstigt det här. Jag skulle inte äta godis och nu känner jag för att vräka i mig. Men nu är solen på väg upp igen lite försiktigt. Och vi åt pannkaka till middag. Jag tror att jag kanske ska måla lite ändå. Eller sätta mig i soffan med barnen. Äta lite godis och dela fotpall igen. Vi får se.

♥ Hoppas att ni har en fin helg! ♥

Fredag på samma fotpall!

Hejsan! Vi har roat oss med att fara till soptippen/återvinningscentralen för att kasta massor som jag röjt bort igen. Varje gång jag är där både förundras jag och förskräcks över hur mycket vi kastar. Men vad ska man göra då förutom att lämna till loppis t.ex? Vi har huset fullt av saker som är trasiga, dåliga eller på annat sätt utan värde. Det är väldigt lite nytt som köps in.  

I stora delar av Sverige läser jag hur hönsen plockas fram ur vinterförvaringen. Hönsen är ute i det fria och pickar gräs som verkar vara grönt. Det ser ljuvligt ut och jag längtar tills vi kan hämta våra höns. Men som ni ser är det länge kvar innan vår hönsgård visar gröngräset.

Men det finns hopp. Snön ger vika sakta men säkert.

Jag önskar er en trevlig fredagkväll! Vi ska proppa i oss popcorn och choklad. Tror faktiskt att vi ska tränga ihop våra fötter på samma fotpall också. Små barna fötter är det bästa att trängas med.

♥ Tackohejfrånmig ♥

Jamen slick i pälsen på er bara

Jag och dottern har haft en fin dag hos vänner idag. Det är ju påsklov. Sonen var hemma med sin enorma mängd vattkoppor och lider sig igenom lovet stackarn. Även om inte varje dag är himla toppen kanske det finns nåt som är bra ändå. Det är då man plockar fram minnen från dagar som varit bättre. Som t.ex den dagen jag for till Eva-Maria och hon hade bakat bara för att jag skulle komma.

Eller som idag. Vad kan väl vara mer avslappnande än att få stå nos mot nos med en söt liten fjällko. Vad gör väl det att det var lite blött. Man kan vara kompisar ändå fast den ene är en riktig snorjärs.

Om ni har någon ni tycker om - Ta hand om den, visa att du tycker om och ja... om nödvändigt är måste du nog slicka lite i pälsen också. Jag gillar ju er så.. - Slick på er i pälsen alla ni fina läsare där ute i blogglandia! ;)

♥ Tackohejfrånmig ♥

Mon Amie - Min vän

Vi har pratat lite om att ge vår dotter i julklapp/födelsedagspresent varje år något att spara på. Något som hon kanske i vuxen ålder kommer att uppskatta. Hon är tio år och kan givetvis inte tänka sig in i hela betydelsen av vad vi menar med detta. Vi tycker att det ska vara något som hon kan använda när hon vill och som går ersätta med samma om det går sönder någon del. Hon tycker (just nu iaf) att "Mon Amie" från Rörstrands är fin med de blå blommorna. Och det tycker verkligen jag med. Vi får se vad det blir, om det blir vill säga.




Bild från http://www.rorstrand.se/


Har ni sparat något åt era barn? Jag har sparat teckningar, några mini babyblöjor, tappad första tand, teckningar, småkläder och allt annat mellan himmel och jord. Tror för övrigt att jag lider av separationsångest :)

♥ Tackohejfrånmig ♥

Komposteländet

Jag har kastat de där gamla tacosskalen, kokta potatisarna, ostkanten och gurkan som inte går äta. Rakt ut i skogen. Tänkte att räven kan ta det där. Räven har nog lyan full av hungriga magar kanske. Hällde en proppfull hink i komposten. Kikade på eländet och insåg att det där kommer aldrig att gå bra. Redan för många larver. Jag är väl ingen duktig kompostmänniska helt enkelt.

Stirrar ner i den där gröna tunnan och funderar på hur folk bär sig åt egentligen för att få en sån där frisk och hälsosam kompost som är rena rama bomben för grönsakslandet. Vår kompost är rena rama bomben för flugor. De gillar det. Har inget grönsaksland heller. Men jag tycker att maskrosor är vackra små solar.

Nu ska jag måla hela världen. Fast jag nöjer mig med att fortsätta med lille sonens blivande rum. Det räcker gott och väl.