Jamen slick i pälsen på er bara

Jag och dottern har haft en fin dag hos vänner idag. Det är ju påsklov. Sonen var hemma med sin enorma mängd vattkoppor och lider sig igenom lovet stackarn. Även om inte varje dag är himla toppen kanske det finns nåt som är bra ändå. Det är då man plockar fram minnen från dagar som varit bättre. Som t.ex den dagen jag for till Eva-Maria och hon hade bakat bara för att jag skulle komma.

Eller som idag. Vad kan väl vara mer avslappnande än att få stå nos mot nos med en söt liten fjällko. Vad gör väl det att det var lite blött. Man kan vara kompisar ändå fast den ene är en riktig snorjärs.

Om ni har någon ni tycker om - Ta hand om den, visa att du tycker om och ja... om nödvändigt är måste du nog slicka lite i pälsen också. Jag gillar ju er så.. - Slick på er i pälsen alla ni fina läsare där ute i blogglandia! ;)

♥ Tackohejfrånmig ♥

Mon Amie - Min vän

Vi har pratat lite om att ge vår dotter i julklapp/födelsedagspresent varje år något att spara på. Något som hon kanske i vuxen ålder kommer att uppskatta. Hon är tio år och kan givetvis inte tänka sig in i hela betydelsen av vad vi menar med detta. Vi tycker att det ska vara något som hon kan använda när hon vill och som går ersätta med samma om det går sönder någon del. Hon tycker (just nu iaf) att "Mon Amie" från Rörstrands är fin med de blå blommorna. Och det tycker verkligen jag med. Vi får se vad det blir, om det blir vill säga.




Bild från http://www.rorstrand.se/


Har ni sparat något åt era barn? Jag har sparat teckningar, några mini babyblöjor, tappad första tand, teckningar, småkläder och allt annat mellan himmel och jord. Tror för övrigt att jag lider av separationsångest :)

♥ Tackohejfrånmig ♥

Komposteländet

Jag har kastat de där gamla tacosskalen, kokta potatisarna, ostkanten och gurkan som inte går äta. Rakt ut i skogen. Tänkte att räven kan ta det där. Räven har nog lyan full av hungriga magar kanske. Hällde en proppfull hink i komposten. Kikade på eländet och insåg att det där kommer aldrig att gå bra. Redan för många larver. Jag är väl ingen duktig kompostmänniska helt enkelt.

Stirrar ner i den där gröna tunnan och funderar på hur folk bär sig åt egentligen för att få en sån där frisk och hälsosam kompost som är rena rama bomben för grönsakslandet. Vår kompost är rena rama bomben för flugor. De gillar det. Har inget grönsaksland heller. Men jag tycker att maskrosor är vackra små solar.

Nu ska jag måla hela världen. Fast jag nöjer mig med att fortsätta med lille sonens blivande rum. Det räcker gott och väl.

In genom mina fötter och ut genom färgen

Jag målar och tiden går. Den ljusa mjuka färgen sveper över den mörka väggen om och om igen. Något som är riktigt mörkt tar tid att få ljust. Det tar bara lite tid. På ett eller några vis känns det bra att måla tänker jag. Rummet är inte lyckligt men det ska bli. Den som en gång bott där var en olycklig människa som gjorde andra olyckliga. Men den hade inte förmågan att förstå det. Då. Nu vet jag inte. Nu ska det rummet bli ett lyckligt rum med ljusa mjuka väggar. Det hårda trasiga ska försvinna och dörren som slagits hål på av arg näve ska kastas. Det tar bara lite tid och den ljusa mjuka färgen sveper över den mörka väggen om och om igen.

Mina fötter har fått sin välgörande behandling idag. Medan hon utför mirakel med mina pinade fötter säger hon att hon förstår att jag har hemskt ont. Det syns på dem. Ja det gör verkligen ont svarar jag medan jag känner hur livsandarna kommer tillbaka till hela mig. Jag tittar ut genom fönstret på den fula bakgården med smuts, sand och snöhögar. Men jag ser egentligen inte. Det enda jag ser men känner är värmen som strömmar igenom mina fötter och ben. Än en gång inser jag att det är nog så jag mediterar. Inte som de flesta andra utan på mitt vis tänker jag.  

Att måla bort de mörka väggarna och göra ett rum lyckligt får också livsandarna att komma tillbaka. Kanske är det så att mina livsandar kommer in genom mina fötter och ut genom färgen jag målar. Kan tänkas.

Jag är här igen Hej hej!

Wiihoooooo jag är tillbaka på banan igen! Efter fyra dagar av många långa timmar på jobbet sitter jag nu här och det är över. Jag har jobbat påsken och nu är det gjort. Och det bästa av allt vet ni vad det är? Jo, det är att jag är ledig i 6 dagar för jag har lite semester också!! Vet ni en annan sak som är roligt också? Jo, det är att jag håller på med roliga saker som att måla och tapetsera minsann och i veckan fortsätter jag med mitt projekt! 

En annan sak som är rent magiskt välgörande för kropp och själ, för mina pinade fötter är att jag imorgon kl 13:00 sitter och får mig en fotvårdsbehandling som försätter mitt sinne i en annan dimension som är så fantastiskt overkligt underbart att jag kommer att gråta tårar av lycka och lättnad. Ibland är livet bara för ljuvligt.

Se nu. Nu blev jag lurad att skriva ett inlägg fast det inte var förren imorgon jag skulle skriva hade jag bestämt. Men det är många som kikat in idag ser jag, om statistiken stämmer någorlunda iaf. Därför blev jag lite upplivad och till mig trots min jobbtrötthet. Men nu tackar jag för mig och kryper till sängs.

♥ Tackogonatt kära ni ♥

Vi ses om fem dagar!

Hej! Jag har sprungit snabbt som en påskhare och samtidigt försökt hålla ordning på mina dun. Lite moloken igår kväll där suckarna blev för många. Det är tillåtet med de suckande dagarna också. De behövs dem med. Ibland vet man inte varför det är så. Men idag har jag andats djupt de friska vindarna. Även fast min dag har varit allt annat än lugn har suckarna fått ge vika för en annan blick i mina blågröna ögon. Det där molokna får ta semester ett tag.

Känner mig lite som påskkycklingen sonen gjort - För stor hjälm och näsan hann aldrig komma på plats. Ja för stora fötter också. Men det känns ganska bra det med.

Men nu kära ni tänker jag önska er en riktig fin GLAD PÅSK!



Troligast ser ni inte skymten av mig på ca fem dagar. Den längsta paus från bloggen jag gjort. Jag jobbar i dagarna fyra, långa pass och är i stort sett hemma bara för att sova. Den lilla tid jag är hemma ska jag vara med min familj och även vila. På tisdag kommer jag tillbaka. Om jag inte helt plötsligt drabbas av blogg-abstinens och skriver några rader förstås.

Ha det riktigt bra nu alla. Vi "ses" snart!  

♥

Pssst! I den nyaste "Allt i hemmet" är min kusin Kristinas fina hem med. Kika in på hennes blogg också.

ÄR kvinnor värre än män?

BLIR kvinnor värre som äldre än vad män blir?  

Min sambos mamma bor i ett litet hyreshus där de flesta är mellan 80 till 90 år. Svärmor är yngst av dem med sina nyfyllda 70. De andra tre kvinnorna är ca 85. De brukar alla hälsa på varandra med jämna mellanrum och dricka kaffe. Det är ju trevligt att surra bort några timmar. Visst låter det väl som ett perfekt litet hyreshus?

Men jag ska tala om för er att de där tre andra tanterna inte bara är små rödkindade hårrullebärande damer. De gnäller, klagar och ljuger om varandra. De säger faktiskt riktigt elaka saker till varandra. Inte varje gång de träffas men för ofta ändå. De kommer till svärmor, sitter vid hennes köksbord och dricker kaffe. Hon kan aldrig vara riktigt säker på vad hon har att vänta. Men vad är det för sätt egentligen funderar jag, vara 85 år och bete sig så?! Deras män säger inget. Verkar inte våga säga något alls.

Man kan ju tycka eller tro att med åldern borde man bli klokare och tacksam över det goda som man har fått i livet. Och även tacksam över det man ändock kan göra trots ålder och eventuella besvär av olika slag. Lite mildare till sinnes kanske. Alldeles för många sitter ensam. Borde man inte vara rädd om dem man har då.

En gång fick jag höra att när man blir gammal behöver man inte längre tänka på hur man beter sig. Man struntar helt enkelt i trivselreglerna om man säger så. Men vanligt sunt hyfs då.

Så har du en trevlig tant eller farbror i din närhet - håll hårt i den! ;))

Tackohejfrånmig!