En magisk pall

Visst är det väl helt fantastiskt bra med en pall i tvättstugan. Speciellt en pall som min. Min pall har rund träsits och vita stålben. Köpt på IKEA för en billig peng för många år sedan. Den är magisk upptäckte jag. När jag satte mig på den sorterade jag plötsligt massor av papper i ett flygande fläng. Mina händer sorterade och kastade allt medan jordgubbar och glass på sommaren fyllde mina tankar.

Ja det är helt fantastisk säger jag. Helt plötsligt var en hög med papper sorterade. Hade en hög till av papper som efter alla dessa år nog också kunde gå samma öde till mötes. De där solsöta jordgubbarna smakade gott. Vilken fantastisk pall jag har.

Helt plötsligt var alla papper slut. Gamla betalda räkningar, tidningsurklipp och små lappar med siffror jag glömt vad de betydde. De hade tagit slut allt medan vi var vid vattnet en solig kväll. Tänk vilken bra pall jag har. Där satt jag med mina papper och samtidigt vid en å och kände att åhhh vad underbart. Tror att den där tvättstugan med pallen ska få ett besök imorgon också.

En förnöjsam onsdag önskas er!

Lite inredning och färg

Hejsan! En solig men blåsig dag som denna kikar jag på bilder med färg. En vitaminkick för mig kan man säga. Min inredningssmak är väldigt blandad. Det mitt hjärta klappar extra för är 50-60 talet. Men även fast det är så finns det väldigt mycket annat jag skulle kunna tänka mig också. Jag vill ha en blandning som jag tycker om.


Vita golv vill jag inte ha. De är för opraktiska och känns inte naturligt. Jag vill ha mörkare golv men ljust i övrigt. Men då fick jag syn på detta golv. Gröna och turkosa nyanser som är mina favoritfärger. Skulle kunna tänka mig det i ett litet rum med mindre slitage. Kanske i mitt framtida "skrivar-rum". Vem vet.



Bild från Allt i hemmet.

 Se denna stentrappa! Enkel, ren och ändå varm. Där skulle jag sitta och bara njuta av den förhoppningsvis fina utsikten över skog och äng. Hoppsan, det blir ju precis här där jag bor då. Men jag skulle nog önska en passande lampa/lykta på väggen brevid dörren. Inga vattenkannor skulle stå där men däremot lite fler blommor och en passande lykta.



Bild från Allt i hemmet.


Soffor. Soffor. Soffor. Världen är full av underbara soffor som bara väntar på mig. Jag verkligen önskar mig en i 50-tals stil som den här soffan, med vackert teakbord till. Men det här svarta går ypperligt bra det också. De oranga nyanserna som syns här klättar uppåt på min "tyckaomlista".



Bild från MIO

Då kommer vi till de turkosa/blå underbara nyanserna. Underbart i mitt tycke även fast jag inte önskar en hel vägg i den mörka färgen. Ser att de övriga väggarna är vita. I verkligheten kanske den mörka väggen upplevs som precis lagom. Jag skulle vilja se hur det hade sett ut med ett fiskbensmönstrat parkettgolv istället för det vita.


Bild från MIO

Nu ska jag kika vidare på framtida "drömma-projekt", städa lite och sedan kommer Eva-Maria för en stunds surrande. Ikväll ska jag visa sambon allt fint jag sett. Han får stå ut med mitt surrande. Tur han är van. Fast ibland ser det ut som att han håller på att somna. Vilken tur för honom då att jag fått surra av mig det värsta med Eva-Maria idag.

♥ Hoppas att ni också har en bra dag! ♥

Beautiful and awesome på en måndag

Hejsan Hoppsan! Jag har haft en ledig dag och himlarns härligt måste jag säga. Jag tog äntligen itu med att fixa till två stycken skåp i köket. Jag känner mig både glad och lättad för de båda skåpen har ställt till bråk under mycket lång tid. Tänk att något så litet verkligen kan göra enormt mycket för trivseln. Väldigt trevligt blev det när även solen sken in på tulpanerna jag fick av sambon i fredags.

Nu till detta med alla mina inredningstidningar som jag skrivit om tidigare. Den historien verkar aldrig ta slut. Jag är osäker på vad och hur jag ska göra med dem. Har otroligt svårt att klippa i dem eller kasta/ge bort dem. Fick flera olika förslag av läsare och jag bestämde mig för att sätta igång att klippa och spara. Jag försökte verkligen ska ni veta. Men det var omöjligt att sätta saxen i de fina blanka färggranna bladen. Häromdagen sa en kompis till mig - "Nej, kasta inte! Spara dom absolut!".

Och jag är bara än mer förvirrad. Nej nu rackarns blir de kvar säger jag. Jag har precis bestämt att de blir kvar. Historien finner sitt slut här och nu. Kanske.

Igår fick jag ett sms av en vän där det stod - "Hej! När kan vi ses? Saknar dig".  Ja och imorgon ska vi ses. Det blir en tokig dag. Som en del av er kanske minns skriver jag ibland vad vår sjuårige son klurar på. Här kommer en till - "Mamma, you are so beautiful and so awesome!". Ja vad säger man. Jag kommer att sova gott inatt.

♥ Godnatt till er också, sov gott! ♥

Ohälsosamt glömsk?

Jag tog fram hundmaten ur skafferiet. Mätte upp det de brukar få. Tog matskålarna i varsin hand. Stod still. Tittade ner på golvet. Precis som jag brukar göra. Men...det var bara det att hundarna inte var där...de var ute på morgonpromenaden med husse, vilket jag självklart visste egentligen. Det hade jag glömt. Är jag ohälsosamt glömsk tro?

Men hur kan jag få för mig att ta fram hundmat till hundar som inte ens är inne. För när de är inne märks det verkligen. Går inte missa. Hur ska resten av denna dag gå?

Trevlig måndag!

Sopar av smutsen från sina knän

Det känns som att falla platt ner i backen när saker man lite försiktigt tänkt på. Lite försiktigt haft i tanken visar sig aldrig kunna bli just mer än en tanke som inte ska tänkas vidare på. Det är då trädet med djupt rotade rötter, stark frisk stam och stolt trädkrona behövs.

Då reser man sig upp, sopar av smutsen från sina knän och håller hårt runt stammen tills det slutar storma. Högt där ovanför trädkronan skymtar en blå himmel mellan de vackraste löven. Ibland är det inte roligt att ha en tanke som inte ska tänkas vidare på.

♥

Som en bänk mellan vår och sommar

Regndroppar. Droppar av regn. Det är fint. Fint när de blanka och klara hänger redo att släppa taget. Regn på plankor och bräder. Hellre droppar än småspik rakt i backen. Men även det kan kännas ganska bra en sommardag. Bara ibland.

Det finns de som känner att de tappar för många droppar och ingen fångar upp dem. Men droppar av tårar är nog inte samma sak. Det finns dem som inga droppar alls har.

En enkel bänk av cementsten. Några plankor. En gratisfilt från en katalog för många år sedan. Där mitt emellan vår och tidig försommar. Vår i solen med gummistövlar på. Där sitter jag med skogen runt. Gamla höga tallar och granar. Några aspar som flyttat in. Höga raka med rasslande löv. Solvärmda flugor spatserande på bänken av cementsten.

Nu syns den inte under snön men jag vet ju att den finns där. Den tiden kommer. Nu är nu och det är en fredag. Jag ska jobba många timmar i helgen men jag tänker att det går bra. Det är strax gjort. Nu är nu. Varför ska jag gräva i djup snö när det sker av sig själv när tiden är mogen. Jag vet ju att den finns där. Likväl som jag vet var annat finns också.

Önskar er alla en riktigt fin och fröjdefull helg!

Istappar och väldans långt till Norge

Hej. Vi är hemma nu. Vi packade in allt i bilen och vände nosen hemåt. Dottern kramade om morfar och Gulliga Gullan. Stora tårar i sina blå ögon. Sonen höll helikoptern han fått. Osäker på om han verkligen skulle ta den från morfar. Vi har haft det bra och jag har inte dammsugit en enda gång.

Såg att plusgrader varit på besök även i en liten fjällby. Från garagetaket hade det åkt ner lite över kanten och små istappar hängde. De glänste vackert och såg nästan goda ut. Lagom storlek att äta på. Som när man var liten och inte fick men gjorde ändå.

Det här är en liten del av vad ögat får skåda när man står på vägen. På vägen där nedanför huset. Ja jag växte ju upp i en liten fjällby som nog ändå var ganska stor på den tid det begav sig med gruva uppe på fjället. Då arbetade min mamma i köket och serverade smutsiga gruvarbetare lunch. Jag tyckte de såg farliga ut minns jag. Stora, smutsiga bullriga karlar som stod i kö. Och så min pappa där i kön. Fast han var inte smutsig alls. Han gjorde annat än gräva i gruvan.

Min farmors vita hus. Numera är det min systers son som bor där. Men han har dragit sin kos till Norge och jag sa till honom den kvällen när vi "skypade", han med sin dator där på någon slags ö i Norge och jag med morfars dator, att vad sorgligt det är, kommer han aldrig mera hem undrade jag. Ibland känns Norge som på andra sidan jordklotet. Så väldans långt bort.

Och även känns det gott att få skriva några rader efter att inte knappt skrivit alls på några dagar. Men nu är vi hemma och ordningen återställd.

Önskar er en bra fredag kära ni!