Jag är svag och lättlurad i mina 24 timmar

Hej! Idag är ingen bra dag. Vi åt pizza igår till middag. När jag ringde dit för att beställa och han sa  - "Ongefär tjogo minoter" visste jag att det nog var mycket dumt, för min egen del.  Det var min sista pizza kan jag tala om. Och jag som inte åt upp en hel ens. Givetvis blev jag dålig så in i bomben med hemsk magsmärta, uppsvälld mage och illamående. Jag trodde att det skulle gå bra. Uppenbarligen gjorde det inte det eftersom jag varit vaken hela natten liggande i soffan. Ringde på jobbet kl 05:50 och kröp sedan ner i sängen. Jag tål inte pizza.

Dagen tillbringas i "orörelse" vilket hundarna tycker är väldans trevligt för då får de ligga hos mig som har massor av varma filtar. Där ligger jag och har ångest över de 800 kr de drar av min lön. Bara för den där pizzan.

Magen är mitt stora problem och jag ska ta hand om den bättre. Måste vara mera skötsam vad gäller kosten. Jag äter inte dålig mat nu heller men kanske för mycket av sånt jag är känslig emot. Funderar på att prova AloeVera juicen som jag länge funderat på. Jag vet att det finns en uppsjö böcker och internet fullproppat med alla möjliga recept så vad väntar jag på då. Jag skyller allt på tid. Har inte tid att laga den mat jag helst vill ha och borde äta. Hur kan det komma sig, då jag hört att tid är det enda som är rättvist här i världen - Vi har alla fått 24 timmar.

♥ Önskar er en fortsatt bra onsdag! ♥

(Och precis när jag skrivit detta färdigt skickar Eva-Maria en bild på mobilen. En bild på en passionsfrukt paj med frågan om jag kan komma en sväng? Imorgon far jag dit. Det är ju inte pizza iallafall.... Jag är svag och lättlurad)

Orka nytt bloggnamn Orka nytt förhållande. Nääeej...

LyckligaPraliner  LyckligaPraliner  LyckligaPraliner suck

Varför valde jag det som bloggnamn. Hade jag gjort om allt från början med de tankar jag har nu skulle jag inte välja LyckligaPraliner. Då kändes det rätt.  Fast jag vet inte heller vilket annat jag skulle välja. Jag får nog fortsätta harva på med det gamla invanda. Precis som att jag aldrig skulle orka börja om med ett nytt förhållande om det här går åt skogen. Tänk så jobbigt det skulle vara! Göra sig till, fladdra med ögonfransarna och ha såna där fuktiga röda läppar jag sett på läppstiftreklamen, inte kunna sova avslappnat på natten av rädsla att fisa och lukta död räv eller ligga och gapa som en fiskmås. Jag behåller LyckligaPraliner ett tag till. Det verkar enklast.  

♥ Tackohejfrånmig ♥

"Då är man nån. Annars är man ingen"

I går berättade 7-åringen här hemma att han ibland är klassens clown och att de skrattar åt honom. Han tycker det är roligt. Sedan säger han;

- Man måste de. Då är man nån. Annars är man ingen.

Jag höll på att svälja fel. Vad säger du sa jag? Du är ALLTID någon även om du inte gör dig rolig! Han svarar;

 - Det finns dom som säger att det är så.

Ja. Så illa är verkligheten att andra 7-åringar talar om för andra stackars små 7-åringar hur landet ligger. Är det så vi vill att det ska bli, att det ska vara?! Det blir bara värre och värre med konstigt tankesätt och än mer vridna ideal. Och vilka skapar dessa konstiga tankar och vridna ideal? Det är väl ändå inte barnen det kommer först ifrån!!

♥ Trevlig tisdag! ♥

Den där bruna sörjan vill jag inte mera ha...

Salladen jag saknar

Till middag åt jag blodpudding. Inte alls min favorit. Till den åt jag sallad. Nyttiga små blad av olika färg och form plus lite tomater för färgens skull och lite grön paprika som jag egentligen får ont i magen av. Det kändes som att det skulle bli lite hälsosamt ändå. Hittade lite fetaost i kylen - o så gott! Så långt inte alltför illa. Men då ska ni veta. Burken fylld av dressing. Dressing gjord av olja, vitlök, örter och annat. Mest olja. Tog allt. Mina små salladsblad simmade i dressingen. Inte hälsosamt kanske men ack så gott!

Salladen jag saknar

Men var tog min broccoli vägen, min brysselkål och de gröna ärtorna? Det var ju faktiskt det jag åt varje dag. Det jag behövde. Vad hände. Hur blev jag en "fetaostolja" ätare? Vad hände med alla goda sallader jag blandade ihop, utan olja.

Salladen jag saknar

Jag måste sköta detta med grönsakerna. Järn och åter järn i massor för ibland hjälper det inte att vara lagom. Får jag inte massor blir det snabbt för lite. Det var ju det som hände. Det var ju det som gjorde mig sjuk sensommaren som var. När jag fick sitta där med den bruna sörjan, järninfusionen, in i mitt armveck från påsen på ställningen. Det som gjorde mig för en dag sämre för att det sedan skulle bli bättre. Jag ska leta fram den där broccolin, brysselkålen och de gröna ärtorna igen. Den där bruna sörjan vill jag inte ha mera av.

Ann-Louise ♥

WIHOOOOOO MÅNDAAAAAAG!!

OCH JAG ÄR LEDIG I TVÅ DAGAR TJIHOOOOOO!!!

Önskar er en trevlig måndag!

Med smak av mörk choklad...

Hej! Där uppe på toppen av kyrktornet ska jag sitta. Jag ska dingla med mina ben och spreta med tårna. Jag ska låta blicken vandra över de mångfärgade rikedomarna. Det blir en fin dag. Om det kommer någon fler dit upp som vill göra samma sak kan vi sitta med ryggarna mot varandra och berätta vad vi ser där på varsin sida. Våra fingrar användas till runda kikare och berättar häpet om allt vidunderligt vi ser. Jag bjuder min ryggstöttare på lite mörk choklad som jag har i fickan. För jag har nämligen upptäckt att mörk choklad  är ganska lagom. Vi måste nog ha något gott att äta där uppe tänker jag. Annars blir vi trötta och kanske trillar ner.

Medan jag sitter där uppe på kyrktornet tänker jag att det är ganska otroligt ändå, att mina konstiga rader går så lätta att skriva. Jag är glad över er som vill läsa. Och om jag kunde skulle ni alla få en bit choklad funderar jag.

Ann-Louise

Är man mager gillar man det

Hejsan! Jag läste hos min fina bloggvän Karin något som jag bara måste skriva några rader om på mitt eget vis. Karin pratade inte om just det jag skriver om men det handlar om vikt. Jag skriver om för lite vikt.

Jag vet av egen erfarenhet att det tydligen är helt ok att kommentera någons frånvaro av övervikt. Då kan man öppet säga till personen hur mager den är, att den kan ju äta lite till, att den äter för lite, den fryser för att den är för mager och listan kan göras oändligt lång. På fikarasten runt bordet är det helt ok att kommentera människor i tidningen, om att herregud så mager! Då kan man ju också passa på att säga till någon mindre trind runt bordet att den också är mager! Det är helt ok. Tydligen. Mycket irriterande.

Det verkar förefalla på det viset att om man är "mager" gör det inget att få höra kommentarer om det. Då är det fritt fram för alla och envar att tala om det. För inte kan väl det göra något att få höra det?! Att vara smal eller mager kan väl inte vara ett problem tycks det. Sånt är man väl bara glad åt. Då gillar man tydligen att få höra det var och varannandag.

Det stämmer inte. Det finns faktiskt människor som inte uppskattar att få höra var och varannandag att de är mager. Lika lite som att en tjock människa tycker om att höra det.

AMEN!

(Pettas-Karin! Jag kan inte kommentera hos dig. Har du ändrat i kommentarsfältet? Det är fler jag har problem med hos också. Läs hos Min plats i solen hur fixa detta)