Det är inte lätt att trycka undan den tanken. Visst njuter jag av tiden jag är ledig men varför ska den dumma tanken om hur fort det går, sitta där på min axel och viska i mitt öra. Viska lite då och då för att påminna mig om att det strax är slut. Oftast går det bra att mota iväg, putta bort från min axel och inte låta den klättra upp igen. Men jag måste bli bättre på det. Måste bli bättre på att inte låta den klättra upp igen. Det lovar jag att hjälpa mig själv med.
Idag tänker jag på grönt. Längtar efter grönt, vitt, mjuk pastell och ljumma vindar. När jag tittar ut ser jag snön på ängen som mjukt böljande följer varje skiftning i marken. Skogen är grön. Snön är vit och mjuk. Några minusgrader som bara lätt är kylig mot kind. Jag kikar i vårkataloger på luftiga gardiner och en turkos matta.
Min ledighet är över idag. Jag värmer våffeljärnet och tänker - Två dagar, två dagar att jobba, det är väl inte mycket. Men nu äta våfflor. Sen fara på jobbet. Det går bra, för två dagar är väl inte mycket.
♥ Önskar er en trevlig torsdag! ♥