Eva-Maria var trött idag, det såg jag direkt jag kom dit. Att hon blivit väckt många gånger på natten av en liten 5-månaders korv anade jag. Ja, det berättade hon även. Jag tyckte synd om henne men allt som sedan hände kunde jag inte göra annat åt än skratta. Skratta min mage värkande.
Medan hon fixar där vid bänken med maten och säger att hon kan inte förstå vad hon känner sig oorganiserad idag letar hon salladsbesticken som är borta. Jag säger att de är väl på samma ställe som alla mina försvunna grejer...
Då ser hon att hon redan stoppat ner dem i salladsskålen. Vi skrattade förstås åt det tokiga.
Sedan säger Eva-Maria att hon ska göra kaffe så att det är klart och går till en helt annan bänk ganska långt från den där bryggaren står. Skratt igen förstås. Micron står på den bänken. En liten tankevurpa bara.
Vi pratar, surrar och skrattar. Vi äter och dricker kaffe. Liten 5-månaders korv blir hungrig. Givetvis får han sig en slurk. På bordet ligger sedan - En ammningskupa och ett bullpapper.
Vad tror ni att hon tog för att stoppa tillbaka i behån?
Tack fina finaste Eva-Maria för alla goda skratt vi delar och orden jag sparar i mitt hjärta. Tack för den här dagen som mättat både min mage och min själ. Utan dig vore världen inte detsamma.
Till er andra säger jag - Tack så mycket för besöket och kommentarer. Det är ju det som gör att jag fortsätter.
♥ Tackohejfrånmig!♥
