Ibland blir livet inte som man tänkt sig. På kortet ser ni mig med världens största flin, sittande i fåtöljen och bredvid mig sitter min bästa vän. Vi är 15 år och kortet togs för snart ganska precis 25 år sedan. Vi växte upp i den lilla fjällbyn och delade både glädje & sorg. Vi visste precis vad den andra menade och ord behövdes inte. Många var de gånger vi nästintill höll på att dö av skratt. Ni vet, skrattar som tokiga och helt omöjligt att sluta. Vilken lycka när hon fick sin moped och själv kunde komma körande till mig. Vi kramade varandra och sa - Hej min syster ! Sedan for vi ut på äventyr som jag för alltid minns och har sparat i mitt hjärta. Hon finns för alltid i mitt hjärta. Tiden och livet gick och vi vandrade åt olika håll. Livet innehåller så mycket man måste och bör göra. 
Det är mycket när man är tonåring. Efter skolan funderar man på arbete, boende och försöker hitta sin plats. Sedan rullar det vidare med allt vad det innebär. Vänner som tidigare träffades ofta blir en sporadisk händelse. För min vän blev alldeles för många planer och förhoppningar förstörda och omöjliga att genomföra pga en hemsk sjukdom. En sjukdom hon haft under lång tid, långt innan diagnos och sedan ung ålder. För mig är hon ändå samma person som hon alltid har varit. Samma leende och glitter i ögonen.
Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Det kan bli bättre och det kan bli sämre. Finns inget annat att göra än att bara leva det och försöka göra det bästa man kan. Och förhoppningsvis klara sig igenom livets prövningar på gott och ont. Det är nu vi lever och vi har bara ett liv. Detta liv.
Ha en bra torsdag !! Det är bara torsdag en gång i veckan.